En ren fotograferad i en snöig skog

Renskötsel i Julevu (Luleå)

Julevu (Luleå) ligger inom ett traditionellt renskötselområde där renskötsel har bedrivts sedan lång tid tillbaka. I kommunen finns både åretruntmarker och vinterbetsmarker.

Samerna är en av Sveriges fem nationella minoriteter och Europas enda erkända urfolk. I vår region har samiska språk, traditioner och näringar – särskilt renskötseln – funnits och utvecklats under mycket lång tid. Som kommun har vi ett ansvar att bidra till synlighet, förståelse och respekt för samiska rättigheter, kulturuttryck och levnadssätt. Luleå kommun ingår i förvaltningsområdet för samiska språken sedan år 2018.

Visa hänsyn vid möte med renar

Renar kan ibland ses nära vägar, bostadsområden eller friluftsområden. Det är viktigt att visa hänsyn – både för renens och renskötarnas skull. Håll avstånd och gå aldrig rakt mot en ren.

Tänk på detta:

  • Om en ren står vid eller på vägen: sänk farten, stanna eller kör långsamt förbi. En ren rör sig ofta långsamt och kan stanna plötsligt – fler renar kan finnas utanför vägkanten. Tuta inte – det kan öka stressen och få djuren att springa oförutsägbart.
  • Vid skoterkörning: kör lugnt och undvik att köra nära renar eller genom hjordar.
  • Håll hunden kopplad, särskilt i områden där renar vistas. En lös hund kan skapa panik och skingra renhjorden.
  • Håll avstånd och ge renarna gott om plats. Försök inte närma dig eller mota bort dem. Gå aldrig rakt mot en betande ren. Om flocken drar sig undan har du redan kommit för nära.

Julevus samiska historia

Namnet Luleå har samiskt ursprung och heter Julevu på lulesamiska, vilket betyder ”de som bor i öst”. Julevu (Luleå) ligger på traditionellt lulesamiskt område och samisk närvaro är en naturlig del av kommunens historia och samtid. Redan för cirka 2000 år sedan, under järnåldern, fanns samisk bosättning vid kusten. Under medeltiden koloniserades Lulebygden av kronan och kyrkan, och staden Luleå grundades 1621.

Luleå som renskötselområde

Luleå ligger inom ett traditionellt renskötselområde där renskötsel har drivits sedan lång tid tillbaka. I kommunen finns renbetsmarker för både skogssamebyar och fjällsamebyar.

En sameby är både ett geografiskt område och en administrativ enhet som organiserar renskötseln. Flera renskötare ingår i samma sameby. Alla samebyar har sina egna betesområden, flyttleder och arbetsmetoder. Renskötselrätten gäller oavsett markägare och bygger på urminnes hävd, vilket innebär att samer har brukat dessa marker långt innan dagens kommuner etablerades.

Skogssamebyar

Gällivare skogssameby har både åretruntmarker och vinterbetesmarker i Luleå kommun. Som skogssameby vistas renarna i skogslandet året runt. I norra delarna av Luleå kommun bedriver Gällivare skogssameby renskötsel under hela året och deras vinterbetesmarker ligger närmare kusten från Råneå mot Luleå centrum samt på öar i Luleå skärgård.

Fjällsamebyar

Av fjällsamebyar har Jåhkågasska, Sirges, Tuorpon och Udtja sina vinterbetesmarker i Luleå. Vinterbetesperioden pågår 1 oktober–30 april.

Vid kusten är renarna är en naturlig del av landskapet under vintersäsongen. Vinterbetesmarkerna är viktiga för renarnas överlevnad eftersom renarna då är beroende av marklav, som är deras mest kaloririka föda under vintern. Renarna rör sig naturligt mellan olika betesområden beroende på väder, snöförhållanden och betestillgång. Klimatförändringar, snabba väderomslag och isbildning i snötäcket kan göra det svårt för renarna att komma åt födan, vilket gör att de vandrar längre – ibland närmare bebyggelse och vägar.

Karta över renens viktiga områden i fjällsamebyarna:

Renskötsel

Renskötsel är en central del av samisk kultur, språk och identitet. Den bedrivs som naturbetesbaserad renskötsel, där renens behov styr hur marken används. Renskötseln följer renens årscykel med åtta årstider, från kalvning på våren till vinterbete vid kusten.
Inom varje samebys område strövar och flyttas renarna mellan olika betesmarker. Betesområdena har olika egenskaper som gör dem betydelsefulla för renskötseln vid olika tider på året. För att förflytta sig mellan de olika områdena använder renarna särskilda vandrings- och flyttleder som ofta är mycket gamla. I arbetet med renarna använder renskötarna även olika hagar för att samla, skilja, märka och slakta renarna. Arbetet med renarna sker på djurens villkor där väder, vind och bete är avgörande.
Infrastruktur, bebyggelse och markexploatering kan begränsa renarnas rörelsemöjligheter och göra flyttningar svårare. I många fall måste renhjordar idag flyttas med lastbil i stället för att förflytta sig till fots som tidigare.

Kontakt

Sidan uppdaterades den 27 februari 2026